Förgiftningar hos sällskapsdjur.

Många hundar, speciellt valpar, är inte så nogranna med vad de äter eller tar upp från marken. De kan slicka i sig gifter, om giftiga ämnen kommit på pälsen. De kan få i sig gifter direkt genom att äta giftiga krukväxter, läkemedel eller genom att de äter förgiftat byte tex en förgiftad råtta. Djur blir också ofta förgiftade genom att andas in något som är giftigt för dem. Även katter kan få i sig gifter på olika vis.
De vanligaste förgiftningarna hos sällskapsdjur i Spanien är utan tvekan warfarin och stryknin (råttgift), tätt följda av insektsgift, som organofosfater, karbamater, amitraz och pyretriner, tvättmedel såsom lejia (klor), bly från batterier och kanske inte helt överraskande - marihuana.

Symptom på förgiftning
De vanligaste symptomen vid förgiftningar är kräkningar och diarré. Kräkningar uppträder visserligen i samband med många (inte alla) förgiftningar, men har i de flesta fall en annan orsak. Det är därför inte säkert att hunden är förgiftad bara för att den kräks. Ibland ses också vingliga rörelser, kramper, inre blödningar, ovanligt kraftig salivering och medvetslöshet.

Första hjälpen vid förgiftningsmisstanke
Utan en undersökning är det svårt att säga att en förgiftning är orsaken till ovannämda symptom. Om misstankarna är väl grundade och du vet att ditt djur fått i sig något gift, och att det skett helt nyligen, försök då få det att kräkas genom att lägga en matsked senap djupt ned på tungan. Undantag om det gäller frätande syror, alkaliska produkter eller att djuret är medvetslöst. Om djuret fått giftet utvärtes skall du tvätta det med vatten. Låt inte hunden eller katten slicka sig efteråt. Om djuret är exalterat och har kramper, försök då skydda djuret så att det inte skadar sig. Om djuret är medvetslöst, se till att tungan hänger ut. Sätt tex en trådrulle mellan käkarna.
Därefter skall du omedelbart kontakta din veterinär. Ring alltid, om möjligt, och förvarna veterinären, eftersom förgiftningsfall ofta är akuta situationer, då ingen tid finns att förlora. Om möjligt, skall man ta med ett prov på vad man misstänker är giftet och gärna även ett prov av uppkastningen till veterinären. Om giftet kan identifieras kan man spara tid. Att indela ämnen i olika giftklasser säger inte alltid allting om giftets farlighet. Avgörande är hur mycket av ämnet som intagits och i vilken koncentration. Andra faktorer som inverkar är djurets ålder och allmäntillstånd. Det är sällan möjligt, varken för djurägaren eller veterinären, att säga vilket gift det rör sig om. Enda undantaget är när ägaren sett hunden eller katten äta av giftet.

Vad sker med giftet i kroppen och hur är behandlingen
Nedbrytningen av gift sker framför allt i levern, som är kroppens avgiftningsorgan. Nedbrytningsprodukterna utsöndras därefter nästan alltid med urinen via njurarna. Giftet kan ha en riktad verkan på ett speciellt organ eller påverka hela djuret. Hos veterinären behandlas djuret beroende på de symptom det visar. Huvudprincipen av behandlingen ligger i att återställa de normala livsfunktionerna. Man försöker åstadkomma att så lite som möjligt av giftet absorberas av kroppen genom att ge djuret ett preparat som påskyndar passagen genom tarmen. Om djuret är exalterat och har kramper bör det få lugnande medel och om den har svårt att andas bör det få syrgas. Om det är en kort tid sedan giftet förtärts kan veterinären försöka få djuret att kräkas genom att ge den en injektion med kräkmedel.
I de fall det är känt vad som orsakat förgiftningen, kan det finnas något motgift som djuret kan behandlas med. I många fall misstänks förgiftning endast med ledning av symptomen. Om ägaren inte har noterat att djuret varit i kontakt med något giftigt ämne är det ofta mycket svårt att bedömma om djuret verkligen är förgiftat, och i så fall med vad. I Spanien finns det en giftinformationscentral, som är den enhet dit både veterinärer och allmänheten kan ringa och få råd vid akuta förgiftningar. ( telefon 915 620 420)

Ge aldrig smärtstillande mediciner avsedda för människor till sällskapsdjur

Ge aldrig en hund smärtstillande medel för människor annat än på vetrinärs inrådan. Vissa smärtstillande medel är mycket giftiga för hunden. Om din hund behöver något smärtstillande, ring veterinär och fråga om råd istället.  De flesta hundar tål inte paracetamol som finns i många värktabletter. För katter är aspirin (acetylsalisylsyra) direkt livsfarligt.

Andra giftiga saker för hund:

• Choklad, ju mer kakaohalt desto värre.
• Tobak
• Medicin
• Råttgift
• Blommor och växter av oilka slag
• Rå lök
• Klorerade desificeringsmedel
• Insektsgift
• Ormbett
• Paddor
• Olika bekämpningsmedel

Susanne Kamu
Clinica Veterinaria Pet Vet Kamu
C/. Maestra Aspiazu, Puebla Lucia, ES-29640 Fuengirola (Málaga) Spanien.
Tel: (+34) 952 667 333, contact@petvetkamu.com
www.petvetkamu.com