Öronskabb hos katt.

Katt

Öronskabb (Otodectes cynotis) är den vanligaste orsaken till öroninflammation hos katt, speciellt utekatter. Kattens öronskabb kan smitta till hund, men inte till människa. Det kan trots allt hända att skabbdjuren ”biter fel”. Kattungar smittas mycket lätt av kattmamman, varför man alltid bör kontrollera en kattunges öron. Det är en vanlig föreställning att öronskabb är lättbehandlat, men i vissa fall kan det vara synnerligen besvärligt och öronskabbsinfektionen kan återkomma många gånger

Skabbdjuret.
Öronskabb orsakas av ett litet mikroskopiskt skabbdjur. Ett vuxet skabbdjur är cirka 0,5-1 millimeter långt. Skabbdjuren lever på hudens yta där de livnär sig på hud, lymfa och blod. Utvecklingen från ägg till vuxet skabbdjur (även kallat kvalster) tar under optimala förhållanden tre veckor. Det vuxna kvalstret lever ungefär två månader. Kvalstret lever främst i hörselgången, men då det är ganska rörligt kan det ibland även hittas på andra delar av kroppen, t.ex. rygg och ansikte. Identifiering av skabbdjuret i örat sker med mikroskop eller via mikroskopering av öronexsudatet. Öronskabb smittar via direktkontakt och smittbenägenheten är stor.

Symptom.
Drabbade djur får som regel kraftig klåda i öronen. Katten brukar skaka på huvudet samt riva med tassarna. Hörselgången är fylld med tjocka rödbruna krustor som består av vax, kvalster-exsudat, bakterier samt eventuellt svamp och blod. Exsudatet brukar beskrivas som kaffesumpliknande. Ofta ses även sår i och runt öronlapparna som har orsakats av kattens kliande. Kvalstren orsakar en mekanisk retning och irritation i hörselgången och kan även förorsaka en allergisk reaktion.

Behandling.
Misstänker man att katten har öronskabb ska man boka tid hos veterinären för undersökning. Veterinären kontrollerar vanligen i mikroskop om det rör sig om skabb. Öronskabb kan i vissa fall förväxlas med öroninfektioner, varför det är viktigt att säkerställa att det verkligen är skabb.

I samband med att katten får öronskabb uppstår ofta bakterie- eller svampinfektioner. Det beror på att det kan uppstå sår i örat efter skabbdjurens framfart och likaså i ytterörat då katten kliat sig. Det är viktigt att se till att katten får behandling så fort som möjligt, dels för att skabbdjuren inte ska hinna föröka sig för mycket, men också för att infektioner inte ska hinna uppstå och få ordentligt fäste i örat.

I litteraturen anges flera olika behandlingsalternativ för katter med öronskabb. Oftast rekommenderas att behandlingen inleds med mekanisk rengöring av örat. Veterinären vill ofta ge katten lite lugnande medicin för att kunna spola hörselgången ren med koksaltlösning. Härefter rekommenderas en behandling med ivermectin (Ivomec®), selamectin (Stronghold®) eller fipronil (Frontline®), lokalt i hörselgången. Det kan dessutom vara en fördel att använda Fucidin örondroppar, två gånger dagligen under tre veckors tid, för att förhindra en ny infektion. Fucidindropparna är oljebaserade och har en antibakteriell och inflammationshämmande effekt, eftersom örat ofta är sekundärt infekterat.

Förebyggande åtgärder.
Studier visar att selamectin (Stonghold®) fungerar bra som förebyggande behandling, både hos hund och katt. Preparatet är av typ spot-on och appliceras direkt på huden.


Susanne Kamu
Clinica Veterinaria Pet Vet Kamu, Susanne Kamu
C/. Maestra Aspiazu, Puebla Lucia, ES-29640 Fuengirola (Málaga) Spanien.
Tel: (+34) 952 667 333, contact@petvetkamu.com
www.petvetkamu.com


Webbplatskarta
Copyright © 2006 - 2017 Clinica Veterinaria Pet Vet Kamu, alla rättigheter förbehålles.